Hård = ryck, slit och skrik.
Mjuk = lura, locka och belöna snabbt.
Shaping = hundens egna initiativ som vi belönar.
Det finns inga regler för uppfostran och inlärning, alla tycker och gör olika. Jag vet att det här skapar en stor förvirring hos nyblivna hundägare som har svårt att sålla bland allt dom får veta. Som ovan bör du därför aldrig fråga för många om hjälp.
Om alla tänkte:
"Det är jag som ska leva med min hund", kanske det skulle bli lite lättare. Man
måste följa sin egen känsla, göra på det sättet som känns bra och rätt för mig.
Det finns inga rätt och fel så länge det sätt du väljer fungerar och passar både
dig och din hund.
Jag har funderat på det här med hårda och mjuka metoder. Själv är jag för de mjuka, men för den skull innebär inte det att jag aldrig säger till mina hundar. Men för det mesta behövs det faktiskt inte speciellt mycket rytande. En lugn och dämpad röst fungerar i de flesta lägen utmärkt (oftast till och med bättre). Ett snabbt ljud, ”Sch eller Pst”, för att avleda kan många gånger räcka. För ärlighetens skull kan jag erkänna att jag också rycker och ryter ibland. Även om jag vet att det inte fungerar, glömmer jag bort mig själv. Det är alltså min egen frustration över att inte nå fram, hunden lyssnar inte. Hjälper det? nej, definitivt inte.
Negativa förstärkningar = hunden gör saker för dig för att undvika obehag, ryck i kopplet, örat osv.
Det här sättet lär din hund att undvika obehag. Hunden blir ofta rädd för ägaren, den kan även bli aggressiv eller passiv och initiativlös.
Positiva förstärkningar = hunden jobbar för något den tycker om, godis boll eller något annat som för hunden är positivt.
Det här sättet att träna ger nästan alltid bättre resultat. Framför allt blir hunden positiv till att träna.
En stressad hund är helt eller delvis blockerad. Först när stressen avtar kan hunden ta emot information igen. Då kan man ju undra varför vi väljer just ett sånt tillfälle att rycka och skrika. Det känns helt klart som att det måste vara vår egen frustration att inte nå fram till hunden som skapar detta.
En osäker och stressad hund som utsätts för skrik och fysisk bestraffning blir bara ännu mer osäker och stressad. Man får väl fråga sig själv om det är vad man vill... nej, troligen inte. När hunden är vuxen vill vi nog alla att den ska ha ett gott självförtroende och vara snäll och social.
För att klara av att vara vänliga mot våra hundar måste vi börja med att arbeta med oss själv. Om det är vår egen frustration som får oss att ha behov av att banka på våra hundar. Bankar vi då på våra barn också? Skillnaden är nog mindre än vi tror. Ett barn som växer upp med slag och skrik, gör ofta som vuxna detsamma mot sina barn. Det är helt normalt för den som inget annat vet.
För mig är inlärning kravlös och därför det jag startar med. Först när hunden kan kommandoorden börjar jag att träna.
Den lilla valpen är precis som ett litet barn. Den har fullt upp med att lära känna omgivningen och sina nya miljöer. Låt den vara valp! Börjar du ställa krav och träna för tidigt kan du få en unghund som inte vill lära sig och blir totalt omedgörlig.
All inlärning startar omedelbart du kommer hem med din valp. Men det gäller att aldrig ställa några krav. Endast uteblivet beröm, blir det fel så blir det. Passa på när valpen är intresserad. Så fort den börjar bli trött (oftast redan efter några minuter) är det dags att sluta. ”Träningen” är en lek där man får beröm i form av godis eller lek när man gör rätt, men aldrig bestraffas.
Krav under träning är något som kommer senare. När du har lagt in ord ”kommandon” till vad du vill att hunden ska göra och vet att den förstår vad du menar. Man kan inte ställa krav på något som hunden inte förstår, det uppmuntrar den inte att lära sig något.
Klassisk inlärning = vi försöker visa hunden på olika sätt vad vi vill att den ska göra.
När den gör rätt ger vi snabbt beröm exakt när den utför det vi önskar oss. I stället för en bestraffning när det blir fel brukar jag låtsas som det regnar och försöka igen. (Bestraffning = uteblivet beröm)
Shaping = att forma ett beteende.
Här kan man träna med en klicker. Med klickerträning formas inlärningen med små, små steg i taget. Det är inte du som talar om vad hunden ska göra… men du berömmer den för egna initiativ. Lite som att leka gömma nyckeln, då man berättar för den som letar att det blir varmare när den närmar sig gömstället. I stället för att säga något när hunden börjar prova sig fram klickar man.